Aktuellt

Under hösten vill vi i styrelsen ordna föreläsningar i ämnen som engagerar våra medlemmar. Därför vill vi att just ni hör av er och berättar, vad vill ni veta mer om?  
Maila förslag till: ordforande@prematurforeningen.se

Lördag den 5:e Juni träffades ett gäng från Prematurföreningen vid lekplatsen i Trädgårdsföreningen för lite lek, fika, lotteri och annat mys. Uppslutningen var jättebra och vi hade trevligt! Mycket tack vare det fina vädret så klart. :) Här är lite bilder. Om någon mer har bilder från dagen får ni gärna lägga upp dem här eller skicka dem till någon i styrelsen.

I senaste numret av tidningen mama kom min insändare med:)

Bilaga: 009.JPG

Har du Facebook?
Det finns en grupp på Facebook som heter VI NEO-FÖRÄLDRAR. Har du haft eller har ett barn på neonatalavd. 316/210 är du varmt välkommen!

Vi ses på FB!

Vår son Melker föddes en lördag, år 2009, i april i vecka 26+4. Det var några tuffa månader som sedan väntade. Tiden på neonatal var som en berg –och dalbana. Vi svävade mellan hopp och förtvivlan. Melker var väldigt sjuk ett tag, men tack vare den underbara personalen på avdelning 316 och Melkers livsglädje är han hos oss idag och är världens ”goaste” kille.

Föräldraföreningen för prematurfödda barn var till väldigt stor hjälp för mig som Melkers mamma under tiden Melker låg på Östra avdelning 316. Melker var på avdelning 316 i cirka tre månader så jag hann med att gå på två föräldrafika-stunder som föreningen anordnade. Tack vare fika-stunderna lärde jag känna andra föräldrar som vi fortfarande träffar nu när Melker är ett år. Vi har fått vänner för livet!
Att få ett barn som är fött för tidigt är en situation som få människor kan sätta sig in i, därför är det oerhört viktigt att komma i kontakt med föräldrar som har varit i samma situation. Vi rekommenderar varmt att ni som föräldrar till ett barn på neonatal går med i föreningen när ni har kommit hem och landat.  

/Linda och Henrik

Nu i helgen publicerades en artikel i Piteå-Tidningen om Josefin och Daniels son Gabriel och deras kamp under och efter sjukhusvistelsen. Klicka på länken nedan för att läsa artikeln.

Länk: http://www.pitea-tidningen.se/helg/artikel.aspx?aRtIcLeId=5368587

Min dotter Ebba föddes i april 2009 i v 28+1. Vi spenderade totalt 9 veckor på sjukhus, 6 v på Östra och 3 v på Mölndal.
Under sjukhustiden kändes det som om vi levde i en bubbla. Livet utanför sjukhuset var ointressant. Allt handlade om hur Ebba mådde.
Vi orkade/ville knappt prata med de andra föräldrarna, det blev mest artighetsfraser när man möttes. - Vi va ju inte på sjukhuset för att träffa nya vänner, vi va där för att vi va tvungna för Ebbas överlevnad.
  
Personalen rekommenderade att vi skulle gå med på en fikaträff som Prematurföreningen anordnade och vi ångrar det inte en sekund!
Det va det bästa rådet vi kunde få vid det tillfället. Med på fikan va även några av de andra föräldrarna från samma sal som Ebba låg på.
Träffen gjorde att vi började prata med varandra, utbytte känslor, tankar och upplevelser.
De föräldrarna som vi träffade där har vi fortsatt att umgås med även efter sjukhustiden.
När vi kom hem kändes det bra att ha kontakt med andra familjer som hade varit i samma situation. Vi brukar säga att vi pratar samma språk. Har man inte varit på neonatal så är det svårt att sätta sig in i och förstå.
  
Det gjorde så mycket gott att vara med på en enkel fika, dels för att vi lärde känna de andra familjerna men även för att vi fick chansen att träffa familjer som hade varit med om samma sak, vars barn nu va stora.
Träffen gjorde att vi fick hopp om ett liv utanför sjukhuset och av den enkla anledningen är vi medlemmar i föreningen.
  
Johanna